Tid för bloggen!

Ja, äntligen har jag fått tid att sätta mig ner och berätta lite mer om gårdagen. Bussfärden in var med hjärtat i halsgropen. Jag tyckte det var fruktansvärt obehaglig, men det gick bra, även om jag var nära tårarna. Så dumt att reagera så, men jag kan inte hjälpa det. Pratade med min arbetskamrat och han hade samma känsla. Otäckt, det är det enda vi kan beskriva det som.

Jag hade rejält ont i rygg och nacke och tycker bara det har blivit värre. I går förmiddags satt jag i telefon kö i över en timme och kom slutligen fram till vårdcentralen. Berättade vad som hade hänt och de sa att de hade fått en hel del samtal om det. Det blev så i alla fall att de hade ingen tid till mig utan hänvisad mig till akuten. Snälla som de var ringde de akuten och sa att jag skulle dyka upp efter 17:00.

Jag kom ditt strax innan 17:00 och var klar 22:00! Fick vid 21:30-tiden träffa en läkare som gjorde en grundlig undersökning på mig. Nacken och en bra bit ner på ryggen, svanken, armarna (domningskänsla i höger arm) samt nyckelbenen värker, så dessa ska jag inom en veckas tid få röntgat.

Idag har jag mer ont i nacken och huvudvärk som maler på ganska ordentligt. Min arbetskamrat fick också tid hos läkare i eftermiddags, eftersom han kände sig rejält sämre i sin nacke. På jobb fick vi hjälp att fylla i papper som ska skickas till försäkringskassan.

Ja, så är läget. Man börjar smälta det mer och mer, men det väcks ju upp när man åker buss. Men samtidigt måste vi ta tag i det, så resonerar vi båda. Vi ska försöka åka bussen hem tillsammans någon dag denna vecka.

Usch det blev visst bara ledsamheter och ett långt inlägg, därför slutar jag nu! Snart kallar sängen och jag hoppas jag får sova lite bättre i natt än de senaste!