Rosor är vackra..

Satt och tittade igenom lite gamla foto jag hade tagit igår kväll och hittade den här bilden. Rosorna fick jag av MP på våren 2009 och jag försökte få till en bra vinkel med min dåvarande kamera. Är rätt stolt över resultatet så här i efterhand. Vad tycker ni?

Foto: Tant A

Nu är kaffet färdigt! Dags för frukost och sen bär det av till jobb.

Höstdagjämning!

Idag är det höstdagjämning, vilket betyder att dag och natt är lika långa. Så för att vara en riktig pessimist, går vi mot mörkare tider nu, som kommer att vara ungefär i ett halvt år.

Men nu är jag inte pessimist av naturen, utan en optimist, så jag ser fram emot höst och vinter. Fina färger ute i naturen och kall hög luft, soliga dagar och massor av snö som ligger kvar.... :-)

Nu ska jag upp och vattna grannens krukväxter och ta hand om hennes post. Hon knackade på förra fredagen och undrade om jag ville vattna hennes blommor, medan hon och hennes man var borta i två veckor. Snäll som jag är sa jag: givetvis. Jag följde med henne upp och trodde i min enfald att hon nog hade lika mycket, eller lika lite blommor som vi, för våra lägenheter är exakt likadana. Men ack vad jag bedrog mig. ..

I köket hade hon hela fönsterkarmen, halva köksbordet och en hylla i fönstret, som var fullproppade med kaktusar och ampelliljor. Sovrum och arbetsrum var ett hav av krukor med orkidéer. Vardagsrummet ståtade med ett 10-tal garderobsblommor och små planter, som jag inte vet vad det är, samt två stora benjaminfikusar.

Balkongen var värst. Balkongerna är ca 2 x 4 meter och den var fullproppad med blommor. En jättebenjaminfikus, ett olivträd, hyllor med ca 3o pelargoner, två tomatplantor, orkidéer, kaktusar och ännu fler orkidéer. Hujeda mej!!

Hon log och sa: jag vattnar dem rejält imorgon kväll, så det räcker att du går hit på onsdag...och hon kastade en blick på mig och log, jag tar ner blommorna från hyllorna, så du slipper klättra upp. Jag är ju inte så lång, så hon tyckte nog lite synd om mig. Och du kan ta hur mycket tomater du vill, när de är färdiga, kvittrade hon.

Ok, sa jag och som ni vet sen tidigare, så är blommor och jag riktigt överens med varandra, antagligen vattnar jag eller så glömmer jag... :-)

På tisdagen när vi kom hem, sa min käre sambo: Hm, ska du inte upp och vattna blommorna? Nä, sa jag det behövs inte förrän på onsdag. Ja, men det har ju varit sol, du skulle kanske ändå?.... Ok, sa jag, hoppas där är några tomtater färdiga som jag kan ta ner ... Tomater?? sa MP. Då måste du verkligen upp idag, för de behöver MYCKET vatten!

Det var med hjärtat i halsgropen jag gick upp där.. Orkidéerna var fina. Benjaminfikusarna var fina. Kaktusarna, garderobs blomorna och ampelliljorna var fina. Olivträdet var fint och de små plantorna var fina....Men tomatplanterna rena förskräckelsen! Bladen hängde längs stammen och de små gröna tomaterna, som både min granne och jag trodde skulle vara röda och fina nu, såg skrumpna ut... . Snabbt tog jag vattenkannan och dränkte dem i vatten och sen tittade jag mig omkring. Inte hade hon tagit ner några krukväxter som jag skulle vattna. Istället hade hon satt in en skranglig stege,som jag skulle balansera på. Med en vattenkanna. Och jag som har svindel.... Det märks att min granne inte vet så mycket om mig......

När jag kom ner frågade jag MP, om det gick att köpa tomatplanter vid den här tiden på året eller om jag skulle hinna driva upp några innan de kom hem....

Kan idag berätta, med stor lättnad, att tomatplantorna HAR REPAT SIG! Och alla de andra växterna , alla 73 st (jag har räkant dem), är fina och till och med pelargonerna har faktiskt blommar snällt..

Blommor...

och gröna växter är bland det bästa jag vet. Men jag har under årens lopp konstaterat, att jag definitivt inte har gröna fingrar...

Får jag en blomma, tänker jag: Den här ska jag ta hand och pyssla om ...länge, länge. Men vad händer? Jo, antingen vattnar jag den friskt, så den stackaren drunknar och när jag väl upptäcker det, är det försent att göra mun-till-mun-metoden på den....

Eller så glömmer jag att vattna den, så bladen faller av och den stackaren står där och flämtar efter vatten.... Och när jag upptäcker det, rusar jag som en räddande ängel, fyller diskhon med vatten och sänker den i tron att jag räddar den till livet...men det är oftast också försent...och den vissnar och dör framför mina ögon...



Men jag har två knep, som fungerar...till stor glädje för mig och ännu större för blommorna!

Det första knepet är: min sambo MP. Blommor och växter fullkomligt älskar honom. Hos honom ser de sin trygghet, de vet att de får vatten och näring på bestämda tider. Och de belönar honom med att blomma rikligt......

Det andra knepet är till stor glädje för mig: PLASTBLOMMOR! De blommar alltid, behöver inget vatten och det räcker att man gör över dem med dammvippan en gång i veckan. De kan stå i brännande sol, utan att törsta ihjäl och behöver aldrig vara rädda att drunkna...
Visst är det fint med plastblommor?

Fast det finns faktiskt en växt, som inte är av plast och som faktiskt har lyckats överleva min skötsel sen 1987. Den har fått vara med om många flyttlass, har blivit bortglömd, stått inne i ett mörkt rum och i gassande sol, men har överlevt! Den är en riktig seg rackare, och nu har den hedersplasen i vårt hem och mår förträffligt. Speciellt nu när MP har tagit över skötseln......