UPPRETAD!

Det är jag har varit idag! Inte på familjen eller jobbet, utan att folk i största allmänhet är så usla på att följa trafikreglerna!!!!!!!!

Det började egentligen igår. Vi var nästan hemma och hade stannat i en korsning och skulle svänga till vänster. På höger sida kommer det en bil och sveper över korsningen. Han/hon körde mot gult. Ok, det kan väl hända, men när sedan det slog om mot rött, då DUNDRAR EN LASTBIL FÖRBI!! Och det var inte i 50 km, han körde, det lovar jag. Förmodligen var han väl sent på det och skulle hinna med färjan, men ändå. Att bara köra mot rött i en korsning, mitt i värsta rusningstrafik?!

Sen i morse, stannade vi (ja, jag åkte och det var MP som körde) vid ett övergångsställe, vid centralen. Där är det alltid jättemycket folk och cyklister som kommer från alla håll. Cyklisterna kör som de vill, de tror att det är ok att cykla på övergångsstället och förväntar sig att bilisterna ska stanna. Och det hade nog fungerat...om de hade hoppat av och lett cykeln över!

Och gångtrafikanterna bara går rätt ut, utan att ens bemöda sig med att titta och få ögnonkontakt med bilisterna. Nä, enligt lagen är det ju deras rättighet, att bara gå rätt över, för visst ska bilisterna stanna... tycker de. Suck! I morse var det en dam/tant/tokstolle, som promenerade rakt ut på övergångstället, samtidigt som hon helt ignorerade bilarna och tittade glatt på det nya bygget vid centralen!

När vi skulle hem ikväll, strax innan Ängavallen, på väg mot Trelleborg, blev vi omkörda av en bil, som verkade ha otroligt brått. Och det är väl ok, men den som körde, gjorde sådana fullständiga vansinnes omkörningar. Han/hon körde till och med om där det var heldragen linje!!!! Och vad vann föraren på det? Jo, att han/hon kom sex bilar före oss, sen var det inte möjlighet att köra om, förrän han hade kommit in i Trelleborg. Så var det med det...

Jag vet inte om det är för att jag inte har något körkort, som jag reagerar så här. Men jag håller ju på att övningsköra och har väl börjat se hur folk uppför sig i trafiken, på ett helt annat sätt nu.

Om folk vill leka med döden är det väl deras egen ensak. Men när de inte tänker på, att de faktisk lekar med andra människors liv, när de inte kan följa trafikreglerna, det är det som gör mig så UPPRETAD!!

Böcker!.....del 2.

För att fortsätta berättelsen om mitt liv med böcker, så läste jag mycket som tonåring.

Kommer ni ihåg B Wahlströms ungdomsböcker, med de gröna bokryggarna för pojkböckerna och de röda bokryggarna för flickböckerna? Kitty-böckerna jag nämnde i del 1, ingick ju i den serien och jag fortsatte hela min tonårsperiod att läsa B. Wahlströms ungdomsböcker. Det var Lotta- böckerna, Jolly-böckerna och faktiskt jag läste till och med killböcker. Alfred Hitchcock och Tre deckare löser... var en av favoriterna. De var hur spännande som helst att läsa och man blev populär hos killarna i klassen, just för att man läste dem! Hur oskyldigt var det inte på den tiden.... :-)

Svarta hingsten-böckerna gillade jag jättemycket. Min pappa gillade trav och galopp, så många ord i böckerna kände man igen. Och man visste hur det såg ut på trav och galoppbanor, för man hade fått följa med pappa till Jägersro många gånger.

Allt eftersom åren gick, blev det lite mer ”vuxen”-böcker. Det var väldigt populärt att gå i en affär som hette Esset och som låg på Järnvägsgatan i Limhamn. Där kunde man köpa billiga pocket-romaner. När man sedan läst dem, kunde man byta in dem mot nya. De som var populära, var romaner från Allers-bokförlag och Barbara Cartland-böcker.

Ett tag läste jag även lite mer spännande böcker, som t ex Kalla kårar, ryslig midnattsläsning Några av dem kommer jag fortfarande ihåg, speciellt en som hette Råttorna. Den var riktigt läskig....

Undrar om de finns att köpa ute i handeln idag, skulle vara kul att läsa dem igen...om jag hade vågat... :-)

Var tillbaks på

jobb idag...lite för tidigt, som vanligt. En dag till hemma hade inte varit fel. Men det är rätt skönt ändå, att ha kommit igång igen. Lite segt har det varit, men det är nog för att jag inte har varit på hugget.

I går söndag, var det en lugn och rofylld dag. MP och jag var och handlade, sen tog vi bara det lugnt... Det var välbehövligt. Men varför blir man trött av att inte göra någonting, kan någon förklara det?

Fast det är klart, lite gjorde jag.... Jag köpte en liten mini-pc i somras, en Packard bell dot, som jag är så jättenöjd med! Datorn har en 8,9 tums skärm och väger bara 1 kg.




När jag köpte den fanns Adobe Photoshop elements 6 installerat på den och priset var bara 2998:-! De jag hade tittat på tidigare, hade inte Photoshop och kostade drygt 4000:-. Så detta var ett kap och jag avgudar den lilla godingen! Den är så lätt att ha med sig och tar ingen plats alls!

Med datorn följde också 90 dagars prov på Norton Antivirus skydd. Det fanns redan installerat på datorn, så jag kunde inte välja, eller jag tänkte inte så mycket mer på det. Ett virusskydd är ju ett virusskydd, eller hur? Nu de sista två veckorna har det kommit upp en liten dialogruta varje gång jag ha startat upp datorn: Ditt virusskydd hos Norton går ut om x-antal dagar. Och så kunde man välja om man ska förnya det eller bli påmind senare. Jag har hela tiden tryckt på ”påminn mig senare”....

Men, så i lördags gick provtiden på virusskyddet ut. Varje gång jag var inne på nätet och surfade kom det upp: Din dator är oskyddad och det finns ingen brandvägg! Hotfulla ord, tyckte jag. Så jag kände mig rätt stressad i går. Vad ska jag nu har för virusskydd? Men, med hjälp av MP (han är en riktig pärla och kan det mesta om datorer), så har jag nu Telias Säker Surf. Bara 39:- i månaden. Perfekt!

Lördag!

Vi gick upp redan kl 8.00 i morse. Medan MP var ute med hundarna, fixade jag frukosten och lagade kaffe. När vi hade ätit, satte vi oss i bilen och åkte till Malmö. Vi hade lovat syrran att hjälpa henne med att köra till återvinnings centralen med en massa skräp.

Därefter stannade vi till på kyrkogården och tände ett ljus och satte lite blommor. Min pappa skulle ha fyllt 80 år idag, om han hade levt.

På vägen hem, stannade vi till och köpte lite glass som vi har festat på till kaffet. Det gör gott i min onda hals med kall glass...med massor av kolasås till! :-)

Väl hemma var det dags att gå ut med hundarna igen. Träden börjar verkligen skifta färg nu och det är så otroligt vackert. Rönnbärs träden har hur mycket bär som helst, och det var jag ju tvungen att föreviga...

Det sägs ju att mycket rönnbär betyder en kall vinter...brrrr! Vi får väl vänta och se om det stämmer.

Jag

stannade hemma från jobb idag. Kände i morse att det var helt omöjligt att åka dit. Så till stor lättnad för MP, tog jag mitt förnuft till fånga och stannade hemma.

Tanken var ju att jag skulle bli i sängen och försöka sova länge. Men ca 7.20 vaknade jag av att det hördes, som en jordbävning hade startat. Men det var det ju inte. De håller på bygga om på våra gårdar och vår är den sista som ska göras vid. Under tiden får den tjänstgöra som avstjälpningsplats och byggförvaringsplats. Så från 07.20 till 16.00 har grävskopor och lastbilar gått i skytteltraffik, med undantag av några korta avbrott (tror det är när byggarna har haft frukost, lunchrast och fikapauser).

Så dagen har jag tillbringat i solen, på vår inglasade balkong där jag har slumrat till då och då. Samtidigt har jag lyssnat på sista delen av Stieg Larssons Milleniumtrilogi "Luftslottet som sprängdes". Så fruktansvärt bra!

När MP kom hem hade han köp goda räkbaguetter till oss, som vi har festat på i kväll.

Förresten B fyller år idag! Grattis, grattis!

Förkyld!

I morse var det tio resor värre när jag vaknade. Halsen och huvudet värkte och jag kände mig som om jag inte var riktigt närvarande. Men envis som jag är, var jag tvungen att åka till jobb. Fast MP tjatade på mig att jag skulle bli hemma.

Men som sagt, till jobb kom jag och fick gjort undan en del, men efter lunch blev det bara för mycket. Sa till chefen att jag åkte hem. Väl på bussen somnade jag som en stock och vaknade av att en tjej, knuffade lätt på mig och frågade om jag inte skulle gå av. Jag hade sovit ända till ändhållplatsen. Så det var bara till att traska hemväg på darriga ben och med en dundrade huvudvärk.

Väl hemma tog jag två panodil och kröp i säng och somnade på en gång. Vaknade inte förrän MP kom hem.

Nu har jag ätit middag, ska snart in i duschen och sen blir det till att krypa till sängs igen och försöka sova.

Övningskörning.

Vaknade med halsont och en huvudvärk som suttit i sen två dagar tillbaka. Ville bara ligga kvar i sängen, men plikttrogen som jag är var jag på jobb i vanlig tid. Dagen flög iväg och vi har haft otroligt mycket att göra. Huvudvärken har hela dagen dunkat på och vill inte försvinna.

Blev hämtad av MP kl 17.00, sen hem, åt (T fixade maten idag), diskade och sen var det dags för kvällens aktivitet för sonen, bonusdottern, MP och mig:

Jag har inte kört sen den 31:e augusti, så jag kände mig ringrostig och osäker. Min son M har börjat på körskola, så han fick börja. Det gick bra. Han hade haft en körlektion redan på morgonen och han ville öva parkering.

Sen var det dags för gamlingen, dvs JAG. Eftersom jag inte kört på länge, ville jag bara köra lite i industriområdet, så att jag kom in i det igen. Tyckte att det gick ganska bra, utom när bilen stannade...helt plötsligt...och jag la i ettan och gasade och ..inget hände. Wrooom, sa MP. Jag gasade lite till, inget hände....Wrooonm, sa MP igen. Jag kollade växeln, jodå, den låg i ettan, jag gasade igen och ...inget hände. Vad händer? sa jag desperat. Du ska kanske starta bilen , sa MP, med skratt i rösten. Sonen och bonusdottern tjöt av skratt i baksätet. Jag blev knallröd i ansiktet och startade bilen och fortsatte.

Sen gick det bra, blev bara distraherad av en hare som inte visste om den skulle vara ute på fältet, springa bredvid bilen eller vara framför mig på gatan.

Efter mig var det dags för bonusdottern att köra och det gör hon bra. Hon har intensivkört och har fått uppkörnings tid i början på oktober. Hon ville öva lite körning i rondeller och det gick också bra för henne.

Har upptäckt att man kan ändra bloggmallen och det har jag gjort nu. :-) Kom gärna med synpunkter!

Nu ska jag göra ett sista försök att dämpa huvudvärken, ta en tablett och krypa till sängs.

Höstdagjämning!

Idag är det höstdagjämning, vilket betyder att dag och natt är lika långa. Så för att vara en riktig pessimist, går vi mot mörkare tider nu, som kommer att vara ungefär i ett halvt år.

Men nu är jag inte pessimist av naturen, utan en optimist, så jag ser fram emot höst och vinter. Fina färger ute i naturen och kall hög luft, soliga dagar och massor av snö som ligger kvar.... :-)

Nu ska jag upp och vattna grannens krukväxter och ta hand om hennes post. Hon knackade på förra fredagen och undrade om jag ville vattna hennes blommor, medan hon och hennes man var borta i två veckor. Snäll som jag är sa jag: givetvis. Jag följde med henne upp och trodde i min enfald att hon nog hade lika mycket, eller lika lite blommor som vi, för våra lägenheter är exakt likadana. Men ack vad jag bedrog mig. ..

I köket hade hon hela fönsterkarmen, halva köksbordet och en hylla i fönstret, som var fullproppade med kaktusar och ampelliljor. Sovrum och arbetsrum var ett hav av krukor med orkidéer. Vardagsrummet ståtade med ett 10-tal garderobsblommor och små planter, som jag inte vet vad det är, samt två stora benjaminfikusar.

Balkongen var värst. Balkongerna är ca 2 x 4 meter och den var fullproppad med blommor. En jättebenjaminfikus, ett olivträd, hyllor med ca 3o pelargoner, två tomatplantor, orkidéer, kaktusar och ännu fler orkidéer. Hujeda mej!!

Hon log och sa: jag vattnar dem rejält imorgon kväll, så det räcker att du går hit på onsdag...och hon kastade en blick på mig och log, jag tar ner blommorna från hyllorna, så du slipper klättra upp. Jag är ju inte så lång, så hon tyckte nog lite synd om mig. Och du kan ta hur mycket tomater du vill, när de är färdiga, kvittrade hon.

Ok, sa jag och som ni vet sen tidigare, så är blommor och jag riktigt överens med varandra, antagligen vattnar jag eller så glömmer jag... :-)

På tisdagen när vi kom hem, sa min käre sambo: Hm, ska du inte upp och vattna blommorna? Nä, sa jag det behövs inte förrän på onsdag. Ja, men det har ju varit sol, du skulle kanske ändå?.... Ok, sa jag, hoppas där är några tomtater färdiga som jag kan ta ner ... Tomater?? sa MP. Då måste du verkligen upp idag, för de behöver MYCKET vatten!

Det var med hjärtat i halsgropen jag gick upp där.. Orkidéerna var fina. Benjaminfikusarna var fina. Kaktusarna, garderobs blomorna och ampelliljorna var fina. Olivträdet var fint och de små plantorna var fina....Men tomatplanterna rena förskräckelsen! Bladen hängde längs stammen och de små gröna tomaterna, som både min granne och jag trodde skulle vara röda och fina nu, såg skrumpna ut... . Snabbt tog jag vattenkannan och dränkte dem i vatten och sen tittade jag mig omkring. Inte hade hon tagit ner några krukväxter som jag skulle vattna. Istället hade hon satt in en skranglig stege,som jag skulle balansera på. Med en vattenkanna. Och jag som har svindel.... Det märks att min granne inte vet så mycket om mig......

När jag kom ner frågade jag MP, om det gick att köpa tomatplanter vid den här tiden på året eller om jag skulle hinna driva upp några innan de kom hem....

Kan idag berätta, med stor lättnad, att tomatplantorna HAR REPAT SIG! Och alla de andra växterna , alla 73 st (jag har räkant dem), är fina och till och med pelargonerna har faktiskt blommar snällt..

Varför

går helgerna så fort? Fast det är klart, veckorna går ganska fort de också, om man ska vara ärlig....och det ska man väl? :-)

Nu är det måndag igen och jag har haft otroligt mycket att göra på jobb. Vi använder oss av jobbrotation på min avdelning. Det innebär att vi byter arbetsuppgifter varje vecka. Det gör ju att alla kan allt om allting. Och det blir mer varierande, och man kan täcka in för varandra om någon skulle råka vara sjuk eller ledig.

Men i bland kan det hopa sig så att arbetsuppgifterna kan bli väldigt tunga och tidskrävande en vecka och så har jag den här veckan. Men det är bara att bita ihop. Man ska ju i dagens läge vara glad att man har ett jobb att gå till. Så tycker jag i alla fall.

Läste i morse i Trelleborgs Allahanda en insändare skriven av kommunstyrelsens ordföranden Ulf Bingsgård, att han tyckte att folk skulle göra som han "älska sin stad och låt bli att skräpa ner"! Jag kan inte mer än att hålla med. Uppvuxen som jag är på 60- och 70-talet fick vi lära oss att det var böter på att skräpa ner. Överallt satt det skyltar och märken där det stod:

Och visst kommer ni ihåg sången " Man ska inte skräpa ner i naturen..."

Böcker!.....del 1.

Finns det något underbarare? Jag fullkomligt ÄLSKAR att läsa. Böcker har alltid tagit stor plats i mitt liv, tack och lov för det. Det finns inte något mysigare (jo, det finns det, det vet jag ha, ha) än att krypa upp i soffan med en riktigt bra bok. Helst ska den ha många hundra sidor och räcka länge, länge...

Jag knäckte läskoden långt innan jag började skolan, var ca sex år om inte yngre. Kommer ihåg när jag var och hälsade på hos mormor och morfar och jag satt och stavade mig fram i dagstidningen för morfar. Så stolt han var....och jag själv med!

När sen skolan började såg jag fram emot att få läsa. Inte att lära mig räkna utan just att få läsa, var det jag såg fram emot mest. Fick min första läsebok och öppnade den: Mor är rar, Far ror.. Känner ni igen det?

Jag blev så besviken, detta kunde jag ju redan! Men det blev bättre när fröken upptäckte vad jag kunde och sen gick det som på räls, när det gällde läsning. Att lära sig räkna var det sämre med...men det kan vi ta en annan gång, ha ha :-)

Allt eftersom jag blev äldre slukade jag mer och mer böcker. Började gå på biblioteket och mina favoriter var Enid Blytons böcker om Hemliga Sjuan och Vi fem.



Jag tyckte de var spännande och de handlade ju om barn i min egen ålder. När jag blev lite äldre så var det Kitty-böckerna som gällde.

Jag och min syster samlade på dem och jag hade min samling kvar tills för ca två år sedan. Min dotter A, tröttnade ganska fort på dem, hon läste nog bara en eller två böcker. Min granne S, som bodde bredvid mig, en äldre dam på snart 80 år, hon hade som ung aldrig fått läsa dem av sina föräldrar. Hon var äldst i syskonskaran och det fanns inte tid att läsa. Så hon började läsa Kitty på äldre dar, när hon lånade en av mig. När jag sedan blev sambo med MP, gav jag henne hela min samling. Jag har nog aldrig sett någon så glad för något, som henne när jag gav henne hela min Kitty-samling, som var på ett trettiotal böcker.

Efter Kitty-perioden kom Narnia-perioden och jag kan nog säga än idag ,att dessa böcker fängslade mig något så enormt och jag skulle nog inte tveka att läsa om dem igen, fast jag är så gammal som jag är :-). Jag blev så glad när de börja filmatiserades, men jag får nog säga, böckerna är bäst!

Detta är en liten del av mitt liv med böcker. Lite längre fram, kommer jag att berätta mer om vilka jag läst och vilka som berört mig och vilka jag läser idag. Smaken ändras ju en hel del med åren.......

Hundvård

stod på programmet idag. Vädret har ju varit helt underbart och det lockade verkligen att vara ute och njuta. Oh för att slå två flugor i en smäll, tog vi med oss våra hundar ut i den lilla parken vi har runt husknuten. Där är lugnt och fint och man kan släppa hundarna lösa, under uppsikt.

Vi har två hundar, Fanta och Eyla. Fanta är 14 år och är en korsning mellan en Flatcoated Retriever och en Golden Retriver. Eyla är 8 år och en Kleiner Münsterländer.

Eyla och Fanta

Fanta

Eyla

Vi njöt länge i solen, både MP, hundarna och jag. Och hundarna blev verkligen fina efter allt borstande. Så mycket hår som lossnade!

Man ser verkligen på träd och buskar att det håller på att bli höst, underbara färger och bär på nästan varje buske. Tur att jag hade kameran med mig!

Det har varit

ett underbart väder idag! Man tror nästan inte, att det är mitten på september.

I morse när jag gick till bussen, var det bara 6 grader men himlen lovade en solig dag. Och jag kunde bara inte motstå att ta upp min kamera...

Och kvällen bjöd på en underbar solnedgång....

Och enligt väder prognosen ska det bli en fin helg med många solchanser, vilket vi tackar för!

Ishockey och fotboll!

Ikväll är det sport för hela slanten som gäller. Åtminstone för två personer... A och A!

Min dotter A gillar sport av all slag, men mest gillar hon hockey. Och favoritlaget är MALMÖ REDHAWKS!

Hon gillar dem så mycket att hon har införskaffat ett säsongskort och kommer att gå eller rättare sagt stå på alla deras hemmamatcher. Och säsongen för MALMÖ REDHAWKS börjar idag....med bortamatch mot AIK.

Så det är bara till hålla tummarna och hoppas att laget gör en kanon match, med tanke på alla ungdomar som finns med i laget (ni vet, Baby Hawks...)

Så MALMÖ, VI HÅLLER TUMMARNA FÖR ER! Nedsläpp är kl 19.00.

Forza Malmö, OLÉ, OLÉ,! Forza Malmö, OLÉ, OLÉ,!

Forza Malmö, OLÉ ! Forza Malmö, OLÉ!

Forza Malmö, OLÉ , OLÉ!

En annan som gillar sport är min vän A. Och hon gillar fotboll och laget i hennes hjärta är BARCELONA!

De har ju fått Zlatan Ibrahimovic som ny tillskott i sitt lag och i kväll spelar de match mot Inter...

Zlatan spelade tidigare i Inter, så det blir nog en spännande match. Så givetvis håller vi tummarna ....För Zlatans skull och ... A:s!

Matchen börjar 20.45 och sänds på Viasat fotboll. Och eftersom B och A inte har den kanalen, kommer de hit för att se matchen hos oss.

Så nu håller vi tummarna för både Malmö Redhawks och Barcelona!

Dataspel

spelas flitigt i vår familj...

Hos min son M och bonusdotter I, är det givetvis World of Warcraft som gäller. Det är ett online-spel, som man spelar ihop med andra människor över Internet.


Många har synpunkter på detta, och man har läst mycket om det i tidningar. Vi föräldrar kan tycka, att de sitter vid datorn alldeles för mycket och är beroende av spelet. Det blir så för en del och de sitter många timmar om dygnet med spelet. Men jag tycker man som förälder märker ganska snart, om det håller på att gå överstyr. Men det gäller att man är observant! Periodvis får jag nog säga att det har suttits alltför många timmar med spelet här hemma .... Men tjat har faktiskt gett resultat och det sköts mycket bättre nu .... Men det kanske beror på att ungdomarna faktiskt har blivit äldre och andra intressen kommer in i bilden.....

Om man bortser från att det kan vara ett beroendeframkallande spel, och att de pratar i konstiga WoW-termer. (levla, questa, instansa, osv) så tycker jag det är ganska många fördelar med det... Det första är att de lär sig engelska både i tal och skrift, på ett sätt som är helt främmande för min egen generation. De lär även känna en massa nya människor, vilket jag tycker är positivt. Och när jag har suttit och tittat på, måste jag erkänna, grafiken i spelet är enorm!

Min bonusson T, som är äldst av ungdomarna, spelar inte så mycket, men när han gör det är det mest skräckspel , typ Dead Space.



Min samob MP gillar också att spela och då gärna spel som handlar om andra världskriget, typ Call of Duty. Det har jag även testat och tycker är ganska kul. Ibland för mycket dödande kanske...



Min dotter A, är den enda i familjen som inte spelar något speciellt dataspel. Men tidigare spelade hon ett spel som heter Molehill Empire...och detta spel har hon introducerat för mig och ....jag är fast! Någon gång längre fram ska jag berätta vad det handlar om.....

Till B.....

I dag

blev det en lång färd på motorcykeln med våra vänner B och A.

Klockan 10 styrde vi kosan mot Skurup, Blentarp och Sövde. Som vanligt när vi passerar skylten "storkhägn", kikar jag alltid upp i himlen för att se om jag kan se några storkar. Men som vanligt lyser de med sin frånvaro.

Från Sövde körde vi mot Sjöbo, där vi tog en liten paus och passade på att titta på kartan...

Färden gick sedan vidare genom Östraby, Vallarum och Huaröd för att slutligen hamna i Degerberga. Där tog vi en liten paus igen och beundrade utsikten

och tittade på kartan.....

Efter några diskussioner bestämde vi os för att köra genom Brösarp mot Kivik och sen ta en fikapaus på Kafé Annorlunda...

Gott gotti gottgott!

Efter fikapausen bestämde vi oss för att styra kosan hemåt via Simrishamn, Kåseberga, Ystad och sen vidare på Väg 9 (kustvägen), tills vi, efter ca 7 timmar och 29,6 mil, äntligen landande i Trelleborg.

En trevlig dag med goda vänner avslutas till slut framför tv:n (de två sista avsnitten av serien Överlevarna) med en god whisky...