Gårkvällens konsert med Bob Dylan och Mark Knopfler upplevde jag med blandade känslor.Konserten började med Mark Knopfler. Tack och lov för det. Det var ett suveränt uppträdande på en och en halv timme. MP, M och jag njöt för fullt, tillsammans med många andra 1000-tals människor där var. Från att inte ha varit så jätteförtjust i Mark Knopfler är jag nu helsåld på honom. Vilken musik, vilken röst! Fast han inte spelade Sultans of Swing är jag supernöjd! Jag försökte ta foto med min mobil, men det blev inte alls bra för vi satt alldeles för långt borta. Försökte filma lite, mest för att få med stämningen, men det blev inte heller bra. Men jag lägger ut dem här ändå...
Mark Knopfler
Efter Mark Knopfler, blev det en paus på 15-20 minuter, sen var det dags för Bob Dylan. Jag hade hört tidigare av en kompis, att det kunde vara på vinst och förlust, som man såg honom. Antingen kunde han prata sönder hela konserten eller så uppträdde han. I går pratade han inte kan jag säga. Han sa knappt något. Han presenterade inte ens vilka låtar de spelade, till skillnad från Mark Knopfler. Det var som min son sa: Bob Dylan hade ingen publik kontakt what so ever. Jag blev besviken och säkert många med mig, eftersom de efter ett par låtar började resa sig och lämna konserten. Vilken jag kan tycka är lite oförskämt gjort. Men det är ju upp till dem. Nej, Bob Dylan var ingen höjdare, men det var ändå kul att se honom. Han är ju en legend och jag kommer nog aldrig att se honom fler gånger i mitt liv...
Bob Dylan
