Älskade MP har så försynt frågat mig nu ett par dagar, om jag inte ska ändra min profil på bloggen. Jag är ju inte 48 år längre... Och nu när jag satte mig ner för att skriva ett inlägg, så påminde han mig igen. Suck! Så det var bara till att göra det. Och med en gång ser ju
49 år mycket större och äldre ut i mina ögon än 48 år. Ja, jag vet att det är ett år äldre, men det ser så gammalt ut i skrift. 49 vs. 48? Förstår ni hur jag menar?
Dagen har varit kul och vi har haft jättemycket att göra på jobb. Vissa saker som jag trodde skulle lösa sig galant när jag kom i morse, var fortfarande inte löst när jag gick hem. Sådant gör mig irriterad. Hur svårt kan det vara att ringa eller skicka ett mail och säga att man inte kan lösa saken utan be att få återkomma?
Och samma sak gäller läkaren jag skulle kontakta angående röntgen bilderna jag skulle få svar på. Jag fick ju reda på i fredags att jag skulle ringa idag klockan 9 på morgonen och det gjorde jag. Men kom inte fram. Efter 4:e samtalet kom jag till medicinen bara för att höra att läkaren i fråga jobbade på akuten hela den här veckan och skulle börja arbeta kl 14-22. Så de bad mig ringa till akuten.
Kl 14 ringde jag och blev kopplad till akuten för att bli bortkopplad efter två signaler. Ringde igen, sa mitt ärende och blev inkopplad igen till akuten. Efter ett par signaler kom jag till en röstbrevlåda, där jag skulle välja vilket språk jag ville använda, engelska, amerikanskengelska (hm är inte det samma?), franska osv. Jag vet inte vad jag tryckte, tror det var fyrkant för att stanna kvar. Och då kommer rösten in igen och säger att jag har valt amerikanskengelska!! Sen blev jag bortkopplad igen.
Än en gång fick jag ringa upp växeln och hamnade hos en sur tant som ifrågasatte varför jag skulle prata med läkaren. Jag berättade än en gång allt om igen och hon suckade och sa att hon skulle koppla in mig till läkarsekreteraren. Varpå jag hamnade hos röstbrevlådan igen och... blev bortkopplad.
Ringde växeln igen och den här gången var det en ung tjej som svarade. Hon fick höra min berättelse igen och sa att hon skulle koppla mig, Då nästan skrek jag:
koppla inte bort mig, lämna mig inte utan kom tillbaka om du inte får svar! Hon lovade och kopplade in mig och efter ca 5-6 signaler svarade någon på akuten och så fick jag börja om igen och berätta min historia. Hon lovade att hon skulle meddela läkaren, tog mitt personnummer, telefonnummer och namn och sa att hon skulle be läkaren ringa upp. Men hon kunde inte lova när han skulle ringa.
Nu är klockan 21:46 och ingen läkare har ringt. Vad i hela friden gör man? Struntar i det eller försöker jaga dem på telefon igen i morgon? Ge mig ett råd!
