torsdag 8 december 2011

Så fel jag hade!

Jag trodde jag var bra igen. Men det var jag inte. Jag hade inte ont i magen i morse, var mer öm bara. Åt frukost som vanligt och märkte inte något speciellt mer än lite huvudvärk. Åkte till jobb och kände mig bra, lite trött och huvudvärk men inget mer. Men när vi satt på vårt veckomöte vid 10-tiden, började jag kallsvettas där jag satt. Bara helt plötsligt och det kändes som om jag skulle svimma. Det blev nästan som tunnelseende. Och så fick jag så VANSINNIGT ont i magen. Mötet höll på ca en halvtimme och när det var slut, hade jag så ont i magen så jag nästan grät och fick rusa in på toaletten. Hann inte ta upp locket, utan kräktes över hela toaletten. :-(.

Jag var där en lång stund och fick givetvis göra rent och sen gick jag ut, men den brännande känslan i magen var otrolig. ME såg mig och frågade hur det var och jag berättade att jag mådde dåligt. Jag gick tillbaka till min plats och kände hur tårarna kom. Kände mig verkligen ynklig och hade så ont i magen. GB och G och P kom bort till min plats och de sa jag kritvit i ansiktet. Smärtan i magen var så intensiv, så jag grät och sen behövde jag i väg igen till toaletten. Efteråt bad jag ME sätta upp en lapp att ingen skulle använda toaletten.

När jag kom tillbaka till min plats igen, höll jag på att svimma och då blev alla jätteoroliga och ville åka iväg med mig till akuten, för då hade jag så ont i magen så jag kände att jag inte fick någon luft. Jag ringde till MP och det blev bestämt att T skulle hämta mig. Efter ca 40 minuter ringde han och sa att han var framme och GB följde mig hela vägen ner (5 vån) och bort till bilen. Hon sa att hon aldrig sett någon vara så vit i ansiktet.

Har sovit fram till halv fyra och känner mig trött. Börjar få lite ont i magen igen, men vet inte om det blir något mer av det. MP ska ut med Eyla och ska köpa någon soppa till mig. Vågar inte äta något annat.

Det som gör mig så ledsen är att vi ska ha julfest i morgon, men den kan jag inte gå på.
Och sen är jag rörd övar alla mina arbetskamrater, som brydde sig så mycket om mig. De är guld värda!

2 kommentarer:

Emelie sa...

Hoppas det blir bättre för dig !

Tant A sa...

Tusen tack för de uppmuntrade orden! Det värmer!