Man känner sig så maktlös, man skulle vilja hjälpa, trösta.... Saknaden efter ett älskat djur är lika stor, som saknaden efter en älskad människa. Någon gång, långt fram i tiden, kommer det att göra mindre ont, när man ser saker, som tillhört de man har mist, ovasett om det är djur eller människor. Det får ta den tid det tar, men det går över. Inte helt, men det värsta går över med tiden.
Det är det enda man kan trösta andra och sig själv med, när man har förlorat någon man älskat så mycket...
Tänker på dig syrran!
2 kommentarer:
Vilken underbart vacker bild till vackra ord! Tack!
Det känns fruktansvärt att vara här hemma! Två dagar har gått nu utan mitt lilla hjärta, som jag har haft i 14 år. Det är så tomt och tyst, ingen som kommer och möter en, eller kommer och vill ligga i knäet, eller i sängen och spinner. Ingen som kommer och tigger när jag håller på med maten eller sitter och äter.
Bara en stor tomhet. Han har lämnat efter sig ett jättestort hål! Saknar honom enormt!
Förtår att det är tomt utan honom.. Fasar själv för den dagen vi mister någon av hundarna...
Tänker på dig!
Skicka en kommentar