Vacker tycker jag den är, för att det är en fin tradition, att åka till kyrkogården och tända ljus. Det är så otroligt vackert, med alla blommor och alla dessa ljus. Man får gåshud på hela kroppen, när man ser det!
Sorglig är den, för att jag tänker på de som har gått bort. I mitt fall är det pappa, men även mormor och morfar. Men mest är det pappa. Jag är både rädd och gripen, när jag går till kyrkogården. Rädd är jag för alla mina känslor, som jag plötsligt inte har någon kontroll över alls. Gripen är jag, av allt runt omkring mig. Så många som samlas på samma plats för att minnas och hedra de nära och kära man mist. Man kan inte undgå att beröras.....
Underbar dag men ändå så otroligt sorglig... Men ändå en dag som man kanske kan ta till sig..på ett eller annat vis....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar