Oftast samåker jag med MP, men ibland inträffar saker som gör att jag får ta bussen. En sak slog mig, att om man tar sig tid att studera sina medresenärer får man se och uppleva en del roliga och konstiga saker.
En är det kaos som uppstår när bussen närmar sig och alla trängs, för att komma upp först på bussen. Skulle någon råka gå före någon annan i kön, kan det hända att man får en liten knuff i sidan eller en ilsken blick.
Och ännu värre är det om det regnar. För de som har paraplyer, ser till att dem uppe så länge som möjligt, för att slippa bli blöta. Och tänkter givetvis inte på att man samtidigt i trängseln håller på att sticka ut ögonen på folk. Och värre är att de när de har trängt sig fram, helt plötsligt ska FÄLLA IHOP paraplyet.... MITT BLAND ALLT FOLK!
Väl uppe på bussen förser sig alla med en fönsterplats och sen lägger de upp sin packning på det tomma sätet bredvid, som om nu det har regnat ute, är ganska våt. För helst vill man ju inte ha någon sittande bredvid sig... Den stackare som då vågar drista sig att fråga, om det är ok att slå sig ner, möts då av en irriterad blick, och vill dig sig riktigt illa, får man sitta på en blöt stol.
Folk pysslar med diverse olika saker på bussen. Det pratas i mobiltelefoner (kan vara riktigt spännande saker som ventileras där...), man läser eller sover.. Jag tillhör de som läser eller sover.
En morgon satte sig en äldre dam bredvid mig och hade en jätteväska med sig. Hon tog upp en tidning och började läsa...halvhögt för sig själv! Så fortsatte det hela bussresan och jag är helt säker på att hon var prenumerant på Sveriges alla dagstidningar! Mina arbetskamrater tyckte jag var ovanligt ”up-to-date” med nyheterna den dagen.....
Roligt är det också när man hamnar bredvid någon som somnar. Det har jag gjort många gånger. En kille var så ovanligt trött så efter att ha somnat sjönk hela kroppen nedåt och hans huvud hamnade på min axel och så började han snarka lite lät. Snäll som jag ä,r lät jag honom vara, tänkte att han vaknar säkert snart. Men han vaknade själv efter ca 20 minuter med ett ryck, tittade på mig alldeles röd i ansikte, mumlade ett förlåt och så han reste sig och gick och satte sig längst bak i bussen och ....somnade om igen! Jag tror nog de flesta hade ett leende på läpparna resten av bussresan. Jag hade det iallafall!
Jag tycker det är gulligt och trevligt när barn och ungdomar reser sig för äldre och erbjuder dem sin plats. Men när de gör detsamma för mig tänker jag alltid .....är det för att jag är gammal eller av artighet? Hm, det får jag ta och att fundera på...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar